Det här är mitt
Jag känner mig stark och andra sekunden vilse. Vet precis vart jag står men inte hur jag går framåt. Vill våga att våga men är rädd för konsekvenserna som följer. Är rädd för att vara stenhård fast det är vad jag behöver.
Jag fyller mina lungor med luften i skogen och mina dagar med frosten under mina kängor. Jag sliter, drar, kämpar, längtar, andas. Mina fingrar luktar skog, bark, jord och bränsle.
Livet är för kort att spendera på saker som bara är tidsutfyllande. Jag är på ett bra ställe. Varför inte starta nu? Jag vet äntligen vad jag vill även om jag inte vet vad jag vill göra i framtiden. Men den börjar ju här och nu, så varför inte bara gör det som är roligt? Det här är mitt.